Fastan
Fastlagssöndagen
Kärleken
Sångerna denna vecka handlar om kärlek.
​
Sjung med i refrängen! Och dela dina toner med en värld som behöver dem. Med det enda den behöver.
Gunnel Mauritzson och Jean-Simon Maurin har i veckans inspelning skapat en underbar manifestation av KÄRLEK.
​
Jag älskar den efemära aspekten av detta projekt. Kärlek är något vi aspirerar till men aldrig uppnår helt i denna världen. Det är längtan och saknad och ständiga försök.
​
Gunnel and Jean-Simon synliggör och låter oss få ana detta.
​
Och det är just deras fina artisteri som lämnar mig med en känsla av att denna sången är inte färdig än. Konst är kärlek i gestaltning. Det fina med detta projekt är att det är just work in progress. Vi skapar det medan vi längtar efter det. Vi längtar efter det medan vi skapar det. I kärlek såväl som i konst.
​
Jag behöver återkomma till denna sång. Och försöka förstå litet mer, uttrycka litet mer. Precis som med kärleken. Aldrig helt där. Men alltid på väg mot och samtidigt alltid omsluten av.
1. Stjärnvind mot min panna,
doft av fuktig vår,
druvans saft i munnen och
känslan av ditt hår,
böljorna som glittrar och
jublet som består;
Inget finns i världen
som kärlek ej förmår.
Kärleken är vägen
och kärleken är mål.
Kärleken är kinden
och kärleken är stål.
Kärlek är kanalen
och kärleken kan allt.
Kärleken är sötman
och kärleken är salt.
2. Kärlek bygger broar,
kärlek banar väg,
binder band av vänskap
och väver kärleksväv.
Kärleken är glädje
och kärleken är sorg,
stiger som en kampsång
från jordens alla torg.
Kärleken är närhet
och kärleken är nu
Kärleken är mötet
när mitt jag ser mitt du.
Kärlek lär man inte
ty kärlek är man.
Men när man ger sin kärlek
så får man mer av den.
3. Se allting i ljuset,
säg det som det är
Alltings namn är kärlek,
ja kärlek allting bär.
Det största i det minsta,
i allt som är och var.
Allt det andra sviker,
men den står evigt kvar.
När mänsklighetens epos
till sista blad är klart,
så står där endast ett ord
så rent och underbart.
Det ordet tog sin boning
i mänsklig bräcklighet
och gav oss alla hoppet
om fred i evighet.
4. Vi är barn av kärlek,
kärleken oss bär.
Inget hat och mörker
kan dölja vad vi är.
VI lämnar ej vår källa,
vi står med stadig rot,
jordad i en mylla
av kärlek, hopp och tro.
Du, Gud är livets källa
I den jag speglar mig
Där jag skådar klarast
tills jag ser mig i Dig.
Ser jag en fjärran stjärna
såsom en himlakropp
så kommer den att slockna,
men inte vårat hopp.
5. Kärleken ska prövas,
allting annat dör.
Livet är en övning
för himmelrikets kör.
Bekänn dig till det enda,
som ej likt gräs och frö,
jord, sol och galaxer,
ska flamma upp och dö.
Nej, aldrig ska den låga
som brinner i ditt bröst
den kärlek du har vågat,
få smaka livets höst,
ty kärleken är evig
och kärleken är stor.
Den ryms ej i galaxer,
den i ditt hjärta bor.
Jag ropar till Dig
Originaltexten till den här sången sjöngs, nej skreks, av en fattig sate som satt utanför stadsmuren. Utanför allting.
​
Han skrek ut sina ord och blev tillsagd att vara tyst. Så han skrek starkare, och blev än strängare tillsagd att hålla käft. Så han skrek ännu starkare och blev hörd och sedd. Och fick sin syn tillbaka.
​
Det trefaldiga Kyriet är förmodligen världens mest sjungna sångtext. Varje söndag i varje kyrka hela världen över från kristenhetens gryning har orden från den blinde saten utanför Jerikos murar upprepats. Han borde vara all världens textförfattares skyddshelgon. För alla de som försöker att sätta ord, "opassande" ord för världen, och får höra att de ska hålla käft. Och skriker starkare. Många av dem måste vänta för att få befrielse från sin utsatthet. Men de fortsätter att skrika inspirerade av denna galning utanför portarna. Bartolomeus är hans namn.
​
I Kyriet, i original, finns ej något löfte om svar, men i detta finns det ett. Det finns ett öra där ute, det finns ett svar. Tror vi. Som dårar plägar. Tack Bartimeus för att du genom din dårskap visat en väg, kärlekens väg, och inte bara satt röst och ord på allas vår belägenhet, utan även gett oss en grund för vårt dåraktiga hopp.
Jag ropar till Dig, jag ropar till Dig,
jag ropar till Dig och Du svarar mig.
1. Den blinde mannens rop
skallar genom folkets hop
och genom tiden.
Än ropar vi med hans ord:
Herre, förbarma dig!
Kom hit och rör vid mig!
Låt mig bli helad
så att jag kan följa dig!
Jag ropar till Dig, jag ropar till Dig,
jag ropar till Dig och Du svarar mig.
2. Herre, lär mig att tro
likt ett frö och sällsamt gro,
bli till ett stort träd
där fåglar kan bygga bo.
Låt min tro nära mig,
låt hoppet bära mig,
och må din kärlek
i ömhet beskära mig.
Jag ropar till dig, jag ropar till dig,
jag ropar till dig och du svarar mig.
3. Herre, jag tackar dig.
Dina löften sviker ej.
Låt mig blott pröva
och inte fördöma dem.
Trons kraft ej gränser vet.
Tag nu min dunkelhet
igenom natten
mot ljuset som är mitt hem.
Jag ropar till dig, jag ropar till dig,
jag ropar till dig och du svarar mig.
Dagens första sång utforskar faktumet att vi är av stjärn-stoff.
Den andra att vi är gjorda av jord.
Som människor behöver vi balansera bägge sanningarna, för att till fullo vara de vi är:
av stjärnor och jord, av jord som bakats i en stjärna och av stjärnor som ska förvandlas till jord.
​
I all dess ofattbarhet är det ändå en galenskap att inte bejaka detta. Att tro att vi är "self-made", oberoende och i full kontroll av vårt eget öde. Vi är vår lyckas smed endast i den grad som vi bejakar att det vi har fått att smida inte är något vi själva skapat.
​
I den slutgiltiga analysen är vi till och med så mycket mer; stjärnor och jord är blott metaforer. I sanning är vi bortom de skalor som våra jordiska ord kan greppa.
Första söndagen i Fastan
Under ett stjärnevalv
1. Under ett stjärnevalv
ensam jag går.
Vinternatts diadem
gnistrar i mitt hår.
Ensam i nattens köld,
trött, sjuk och rädd?
Kanske, men ändå som
vore jag en Gud förklädd.
Gloria, gloria in excelsis Deo!
Gloria, gloria in excelsis Deo!
2. Frostmarken där jag går
glimmar till svar,
glittrar av stjärnestoff,
glimtar vad jag var.
En gång, ja nu, jag ser
klart vem jag är:
himlarnas stjärnevalv
ännu inom mig jag bär!
Gloria, gloria in excelsis Deo!
Gloria, gloria in excelsis Deo!
3. Från vintergatans vidd
en vind berör,
ur änglarösters kör
en röst jag nu hör:
”Du är ett stoft, likväl
vilar i dig
alltet i evighet
ty du är en del av Mig.”
Gloria, gloria in excelsis Deo!
Gloria, gloria in excelsis Deo!
Här är Anna Eklund Tarantino's version av sången:
Och här är en kör-version av Undersåkerskören:
Här kan du hitta körarrangemanget för kör SSATB på "Under ett stjärnevalv."
​
Här kan du hitta ett längre, genomkomponerat arr för SSATB på "Under ett stjärnevalv."
I min galenskap
3. Du har skapat mig, hur kan jag betvivla det?
Du har kallat mig mitt rätta namn.
Låt mig därför stå rotad vid din källa,
aldrig släppa taget om din famn.
Låt mig alltid, alltid, alltid
minnas var jag kommer från.
Själva livet är den största gåvan
som jag fått av Skaparen som lån.
4. Jag vill minnas var källan är belägen,
stå med bara fötter i din jord.
Dra in doften av dina frukters sötma.
Jag vill dricka saften av ditt blod.
Låt oss alltid, alltid, alltid
fira vem vår Fader är.
Så att vi som söner till vår Fader
kan få del av härligheten här.
1. I min galenskap tror jag att jag skapat mig,
att jag är min egen lyckas smed.
Om jag lyckas med denna tankevurpa
förolyckas allt som lyckan ger!
Låt mig aldrig, aldrig, aldrig
glömma var min källa är.
För då sinar mina levnadssafter.
Som ett träd i öknen står jag där.
2. Hör du ropet av Sonen till sin Fader?
I min öken frestas jag att tro
att om bara jag böjer mig för smickret
eller makten kommer jag få ro.
Jag vill aldrig, aldrig, aldrig
sluta ropa till min Far.
För så länge som min röst kan skälva
ska den längta efter dina svar.
Här är en version från en helg med unga sångare på Stiftsgården, Rättvik:
Andra söndagen i fastan
Åh, Magdalena!
Magdalena fortsätter att vara en enigmatisk figur, men hennes värde som modell och symbol växer med tiden.
Hon var den första att sprida nyheten – och det med total övertygelse – att det omöjliga var möjligt och hade faktiskt hänt.
Hennes karaktär har fortfarande många starka berättelser att förmedla.
​
Jag träffade Magdalena på stranden i Gambia. Hon jobbade med fotvård och massage bland strandens turister. För en del var hon en människa som till varje pris borde undvikas, andra presenterade henne som "det bästa med Gambia". Jag blev nyfiken och lärde känna henne – men ännu mer mig själv och mina egna fördomar och projektioner. Reflektionen landade i den här texten som jag håller som en av de käraste i samlingen.
Magdalena!
Dina händer är redo och rena.
Och din själ likaväl,
fast du ses av en del
som en mänska man helst borde lämna.
Du snör av hans sandal,
i en öm ritual
som får många av männen att rodna.
Men ditt hjärta är rent
som den olja som lent
och som rikt rinner genom din hand mot hans hud,
den högt älskade mannen av Gud,
mannen av Gud.
2. Åh, Magdalena!
Dina fötter är snabba och nätta.
De betraktas av dem
som har följt med dig hem
som om vore de litet för lätta.
Ändå valde Gud dem
för att gå vägen hem
till de tvivlande män som så rädda
gömde sig i sitt hus.
Din röst glödde av ljus;
”Jesu kropp har uppstått! Han är ej längre där!”
Och du visste att undret var här,
undret var här!
3. Åh, Magdalena!
Dina tankar är klara som dagen.
Ty från ditt perspektiv,
du som levt ett helt liv
i en utanförskapets gemenskap,
kan du se sanningen
utan skam, du är ren.
Fast vi präktiga vill projicera
all vår skam mot de små
som i utkanten stå,
står du stilla i ljus, du har känt Herrens hud
mot din doftande hand, rörd av Gud,
hand, rörd av Gud.
4. Du, Magdalena,
som var först är ej längre allena.
Och nu sprids en ny sång,
din espri är på gång,
dina fötter får vingar så lätta!
Men igen är det män
som räds den sanningen,
medan ditt systerskap ser att detta
är Guds ljus i ny dag
och en del av hans plan.
Må din skyndsamma fot och din känsliga hand
leda oss mot de uppståndnas land,
uppståndnas land!
Åh,
Tredje söndagen i fastan
Länge leve livet!
Det här är inte en ny sång. Det här är en ständigt aktuell sång. Jag har kommit på mig själv med att addera den till repertoarlistan vid konserter nyligen, eftersom vi nu behöver sjunga den lika intensivt som vi gjorde på 80-talet när den skapades i skuggan av kärnvapenkapprustningen.
​
​
Länge leve livet! Absolut. Frågan är om vi som mänsklighet vill vara del av det eller inte.
Silvermåne, stjärnekrans,
Länge leve livet!
Vackrare än någonstans,
Länge leve livet!
En jord där vi bor,
längtar och tror,
Länge leve livet!
Där ett frö slår rot och gror,
Länge leve kärleken
och lusten till livet!
Svärd ska smidas om till plog
Länge leve livet!
Våldet härskat länge nog
Länge leve livet!
Den kommer vår dag
stark skall bli svag
Länge leve livet!
Kärlek vara världens lag
Länge leve kärleken
och lusten till livet!
Alltid vill vi sjunga så:
Länge leve livet!
Fred och framtid tror vi på
Länge leve livet!
När allt tycks dö ut, tiden ta slut
Länge leve livet!
Sjunger vi som aldrig förut:
Länge leve kärleken
och lusten till livet!
Länge leve livet !
Fjedur sjunger "Länge leve livet!":
Detta är stunden då jag väljer fred
Världen rustar, rusar, frustar som en stridshingst som spränger i galopp mot en utvald motståndare.
​
Men jag kan välja freden. I varje stund kan jag välja fredens väg. Alla mina små val är viktiga. Att mot freden gå är ock att freden få.
Fred är vägen till fred.
Och vi delar en sång medan vi vandrar.
Välj fred här och nu genom att klicka på länken:
"Detta är stunden då jag väljer fred"
Och den kommer till dig
i ett kör-arr SATB!
​
​
Detta är stunden
då jag väljer fred
Ska det bli fred,
vem ska det börja med?
Jag säger; Ja,
jag fredens väg vill gå
Att gå mot fred
är och att freden få.
​
Men vem är jag att välja en dag av frid,
när allt omkring mig ställer upp till strid
och dödens draksådd drabbar hårt mitt liv?
Och ändå ligger dagen där
och väntar mig.
Den väntar stilla,
allt jag ville få
av fred och frid
i nåd jag får
av dig!
Detta är stunden
då jag väljer frid.
Nu får jag gåvan skänkt
från bortom tid.
Jag säger ja
till gåvan som är Du,
tar dig emot,
din evighet är nu.
Vem skulle välja min dag om inte jag?
Är jag ett flarn på tidens ocean?
Är jag ett offer utan något val?
Nej, jag kan välja
vilken väg jag vandra vill.
Jag väljer fredens
och jag väljer nu
att ta emot den
största gåvan:
Du!
Midfastosöndagen
En skara drar genom världen
Livets bröd är söndagens tema. Sången handlar om att dela vägen, brödet – och glädjen!
Ladda ner noterna till sången (SATB) och ta del av glädjen!
1 En skara drar genom världen,
vi färdas hem,
vår längtan bär en sång,
vi sjunger den!
Halleluja!
2. Vi tänder eldar av kärlek
att leda dem
som vilsna vandrar bort,
fast de vill hem.
Halleluja!
​
3. På vandring växer vår vänskap
och i all hast
vi delar vin och bröd
vid måltidsrast.
Halleluja!
Fjällets vidder öppnar sig
1.Fjällets vidder öppnar sig
oändligt framför mig.
Mjukt skär skidan, glider, glimmar.
Gud jag prisar dig!
Tack för ljuset, tack för fjället,
tack att jag kom hit
till en känd, men annan värld,
så gränslös och så vit.
2. Gud, låt fjällets rena vithet
minna om den färg,
Jesu vänner såg sin Herre
bära på det berg
där han plötsligt blev förvandlad,
dräkten som han bar
strålade som himlaljuset,
lyste ren och klar.
3. Solen strålar, ljuset gnistrar
och jag påminns om
Jesu drag, han solen är,
som viskar stilla: Kom!
Genom gravens mörka grotta
gick hans segerled.
Över fjäll och genom dalar
vill jag följa med.
4. Tag mig Jesus till ditt hjärta.
Säg att Gud är god.
Vit är nåden, röd är skulden,
rena mig i blod.
Du som bär på hela världen,
ta mig i din famn!
Över snö och vita vidder
jublar jag ditt namn!
Marie Bebådelsedag
Alla källor bryter fram i glädje
1. Alla källor bryter fram i glädje
när Maria sjunger om sin Herre,
och hon böjer sig i tro och tillit.
Lovad vare Du, Kristus!
2. Skriftens dolda ord och dunkla löften
brister nu som knopparna om våren,
och nog doftar det av paradiset.
Lovad vare Du, Kristus!
3. Åh, Maria, lär mig dina sånger!
För jag älskar honom som har vandrat
genom död och grav till ljusets rike.
Lovad vare Du, Kristus!
4. Han som tronar i sin höga himmel,
blir ett litet, svagt och värnlöst foster
Denna stora nåd till världen given!
Lovad vare Du, Kristus!
5. Alla mina källor är hos Jesus,
och de bryter fram i Andens glädje
när jag böjer mig och prisar Herren.
Lovad vare Du, Kristus!
Här slutar fastetidens sånger...
Men året fortsätter, och vi med den. Vi publicerar nya sånger så länge ni fortsätter att sjunga och skicka in era inspelningar!​