Andra söndagen i påsktiden
Stå upp!
Stå upp, bli sedd, räknad, hörd!
En sång om den lilles kraft!
Om vår, upprättelse och uppståndelse!
1. Stå upp som små busiga
frön ur jord,
stå upp för den lilles sak!
Stå upp, det är dags låta grodden gro och växa upp stolt och rak!
2. Stå upp som den sol
i en gryning röd
som ger jorden kraft igen
och skåda den skönhet, den växt och glöd
som spirar från stjälk och gren.
3. Brist ut i en vårlig
och glad kaskad,
möt ljuset med jubelsång!
Den stiger från marken, från blom och blad
mot himmelen dagen lång!
4. Nej inget kan stäcka
din spröda växt,
ditt hinder en blompinne blir
som låter dig sträcka din grödas växt
och ge frukt så söt och skir.
5. Men bladen de faller
och blomman dör
allt vissnar med tidens gång.
Galaxer och stjärnor i kosmisk kör
ska slockna, men ej vår sång.
6. En dag ska vi alla
stå upp som en
och se vår gudomlighet
och sjunga den lovsången om igen
som ljuder i evighet.
Här kan du beställa "Stå upp!" för kör SATB. Denna sättning är en mer homofon version, (litet enklare, i litet mer koral-stil...)
Här kan du lyssna till en orkestral version av "Stå upp!"
Tredje söndagen i påsktiden
Det som inte får hända
Insprängd mellan allt påsk-jubel ligger den här sorgesången.
Denna söndag är den gode herdens söndag och psalmen hämtar tröst och hopp ur de bilderna.
Det är en hymn – välbehövd i denna samling och i vår tid – som söker sätta ord på ordlösheten och tvivlet i nödens stund.
1. Det som inte får hända det hände ändå
det som rymmer all ångest har skett:
något hindrade tiden, ett skymningsstråk,
medan livsljuset flämtar så lätt.
Får jag be om Din kärlek och omsorg nu?
Får jag be om Din räddning i nöd?
Du som lyfte upp lammet och bar det hem:
bli till hjälp och till tröst och till stöd!
Bli till hjälp och till tröst och till stöd!
2. Får jag be fast jag knappt förut en enda gång
vågat be, kanske ej vågat tro?
men jag hört det berättas, jag minns en sång
om att våga när tvivlet är stort.
Så jag prövar, och knäpper min kalla hand
som är frusen och skälvande lam:
intet orkar jag mer, inget är det jag kan
än att vara ett gråtande barn,
än att vara ett gråtande barn.
3. Finns Du nu, finns Du Gud, i den lidandes sorg?
Är Du styrkan, den skadades vän?
Jag som frågar står maktlös vid sidan om
kommer Du att få bli räddningen...?
Det som inte får hända, det hände ändå
det som rymmer all ångest har skett:
något hindrade tiden, ett skymningsstråk,
medan livsljuset flämtar så lätt,
medan livsljuset flämtar så lätt.
Lyssna till en orkestral version av stycket! Eller använd den som en bakgrund till ditt eget sjungande!
Fjärde söndagen i påsktiden,
Jubilate
Jubla!
En viktig sång i mitt liv.
I mina tonår öppnade denna sång dörren för min fortsatta resa.
Nu avslutar den hundrade psaltarpsalmen boken med de hundra hymnerna.
Och hela vägen har den stora mästaren Sebastian funnits med som bäste vän, tröstare och glädjespridare.
Jubla!
Jubla till Herren i alla länder,
kom tjäna honom med glädje,
kom tjäna honom med glädje!
Kom inför hans ansikte med fröjderop,
förnim att Herren är Gud,
Han har gjort oss till sitt eget folk,
han vårdar sig om oss!
Gå in genom portarna med tacksamhet,
beträd hans gårdar med lov.
Tacka honom, välsigna hans namn.
Hans nåd varar evigt!
Visa mig Herre, din väg
Visa mig Herre, din väg.
Jag vill vandra i din sanning.
Så lär mig nu att följa dina steg.
Du går före oss än.
Fri vill jag gå, men ej fri att vara feg,
ty vägen du vandrar är sanningen!
Jag ber om frid och glädje där jag går,
om din vilja i min.
När jag av nåd får gå fram i dina spår
så finns ingen annan vilja än din!
3. En dag jag går i frid från världen här,
bryter upp som jag är.
Lätt blir att lämna den saknaden jag bär,
ty livet och sanningen väntar där!
En enkel melodi som har presenterats med många olika texter och arrangemang under årens lopp innan den landade i denna form. Beställ den för din SATB kör här.
Femte söndagen i Påsktiden
Jag är inte rädd för mörkret
1. Jag är inte rädd för mörkret, ljuset har sin vila där.
Vart i mörkret jag mig vänder mina steg mot ljuset bär.
Ingen nöd ska oss få rycka ur hans hand, visst sjöng vi så?
Vi är trygga, vilken lycka att mot ljuset alltid gå!
2. Eller är det ej i mörkret som min största rädsla bor?
Är det tanken på mitt ljus, att Jesus, är min sanne bror?
Vi är barn av samma Fader, vi har samma födslorätt.
Vågar jag det löftet bära, ta emot vad Gud mig gett?
3. Världens ljus vi kallar Kristus, endast han det ljuset bär.
Men du vänder dig emot oss, säger: "Världens ljus ni är!"
Vi ska göra samma under, ja, än större har du sagt.
Skrämmer tanken mig att givet oss är världens ljus och makt?
4. Jag är inte rädd för ljuset. Nu är jag ej rädd att se
heligheten som mig höljer, härligheten du vill ge.
Varken nöden eller lyckan, varken mörker eller ljus
kan mig skilja från det tempel som är mitt och Herrens hus.
Låt mig beröras av dig idag
1. Låt mig beröras av dig idag,
låt mig få ana ditt andetag.
Och låt mig ge vad jag får ta emot.
Låt mig beröras av dig idag.
2. Låt mig få känna din kraft idag.
Den som fullkomnas när jag är svag.
Ty när jag ger vad jag får ta emot
så får jag mer av din nåd var dag.
3. Låt mig bli stilla inför ditt ljus,
och låt mig inse: Mitt är det hus
där du vill hålla fest med mig som gäst.
Mitt hjärta öppnas inför ditt ljus.
4. Låt mig få höra din röst idag,
för när du kallar, då kommer jag
till festen där jag lycklig ska stå brud
med dig min älskade och min Gud.
Bönsöndagen
Gud, ge oss fred –
Ukuthula
Gud, ge oss fred!
Idag fylls jag av stillhet och av fred
Kristi Himmelsfärds dag
O, helige Herre
Söndagen för pingst
Pilgrimsfolket är vi
Annandag Pingst
Vi bygger broar med varann -
Pingstdagen
Jag är din vän, vinden! -
