En verkligt gränsöverskridande sång får avsluta vår resa från barndomens fäbod och genom dess underbara sångskatt. Och ut i den nya värld som väntar där bortom Coronan. 

 

   Om gårdagens sång handlade om årstidens skiften handlar den här om de större tidsåldrarnas skiften.

 

Det for två vita duvor allt upp till himmelens höjd

Och när de kom tillbaka så var de vänd till tre.

​

Den första var Gud Fader, den andra var Hans Son,

Den tredje var en speleman jag tror han spelar än.

​

Den drängen han spelte, han spelade så väl

Han spelade så länge tills Gud Han tog hans själ

 

Nu kastar jag fiolen nu får jag bättre fröjd

Nu får jag följa Frälsaren allt upp till himlens höjd

 

Jag minns hur jag i min ungdom var fascinerad av den här melodin samtidigt som jag tyckte att texten var litet pinsam och därför undvek jag den.

   Den var ju ett paradexempel på hur folkmusiken hade skjutit sig själv i foten och anammat de rörelser inom kyrka och samhälle som ville bränna fioler och offra vår gamla tradition på fromhetens altare.

   Men så pratade jag med Björn Ståbi. Om någon förtjänar epitetet storspelman så är det han. Det är svårt att hitta någon annan  enskild person som betytt mer för att spelmansrörelsen i Sverige gått från att vara nedläggningshotad på 60-talet till att vara där den befinner sig idag. På visitkortet, om Björne hade haft nåt sånt, skulle han även ha kunnat lägga konstnär och vis, gammal själ. Idag sitter han på ett äldreboende i Ljusdal, bless his soul.

​

Vid ett tillfälle tog Björn mig till ett hörn på sin gård Hörrgård och nästan viskande berättade han om den här texten.

    – Jo, förstår du, sa han, det här är en gammal text som bär med sig ett profetiskt budskap.

    Ibland tvekade han i sin berättelse och liksom väntade på att jag skulle fylla i de långa pauserna som uppstod.

   – Den här sången berättar om det stora skiftet vi står i. När vi går från två till tre och in i en tid som kommer att se bortom de fysiska parametrarna. Som kommer att förstå musiken och inte bara stirra sig blind på fiolerna.

    – Och två till tre?

    – Vi kommer att gå från det dualistiska tänkandet till ett mer spirituellt. Och i den övergången är spelmannen viktig. Det är kulturen som kommer att föra berättelsen vidare. Vetenskapsmännen börjar inse att det inte räcker med att presentera fakta. De måste också sättas in i sammanhang och myllas ner i kulturen för att bli verksamma. Det är så samhällen i grunden vaccineras och görs motståndskraftiga. Den nya tiden innebär också att vetenskapen och kulturen kommer närmare varandra när de inser sin symbios.

    – Och Fadern, Sonen och Spelmannen, är det att gå från Faderns gammaltestamentliga tidsålder, via Sonens nytestamentliga och in i Andens, symboliserad av spelmannen?

    – Ja, så kan man säga, för att berätta den stora historien måste man kunna släppa de små. Man följer traditionen genom att våga bryta den. För att den ska leva vidare måste den myllas ner i ny jordmån. Låten måste vara levande varje gång den spelas...

​

==================

​

Vår resa med "En visa vill jag sjunga" har kommit till ett slut för den här gången. Men också till en början. Det finns så många oskrivna visor kvar att sjunga. Och så många olevda berättelser att lyssna på.

Tack för att du varit med och sjungit och därmed berättat din historia. Men även du som lyssnat och läst har bidragit, utan era öron och ögon hade det inte funnits någon sång att lyssna på eller text att läsa. Nu går vi vidare. Vi lämnar fäboden och tar kliv ut i nästa gemenskaps-cirkel. Det här var bara trädets innersta, men kanske viktigaste, årsring. Mer om detta senare. Men först ska alla låtar som varit med i denna omgång arras och delas. Och sen är det dags att harkla sig och börja sjunga tillsammans. Först vill jag bjuda in er alla som är med och sjunger i era videosnuttar på den här sidan till fäboden så att vi kan sjunga tillsammans, och dela detta med alla er andra. Och sen blir det att resa ut i landet med workshoper och konserter. Titta in på sidan igen så får du veta mer om när och hur. Vi låter den här sidan fortsätta vara en spännande och kreativ mötesplats!

​

Vi hörs!

​

P.S. Högra delen av den här sidan börjar nu fyllas. Låt era duvor slå ner på de tomma ytorna. Det är aldrig försent att sjunga. Det går bra att komma med era bidrag till vilken som helst av sångerna även nu. Finns det hjärterum i er sång så makar vi stjärterum på hemsidan.

​

Med stort tack för att jag fått möjlighet att dirigera denna underbart vildvuxna och formidabelt excentriska kör. Nästa gång hoppas jag att jag har er alla även inom synhåll och att vi kan stå tätare än 1,5 m från varandra.

​

Tills dess; ta hand om er och lev väl!